Christina Gratorp bidrar med en väldigt läsvärd text i senaste Röda rummet, Drömmen om automatiserad automatisering. Texten bygger vidare på hennes bidrag i senaste Historical Materialism (nummer 321), Time to Automate: The Hidden Labour of Automation.
Både numret av Röda rummet och Historical Materialism verkar utlova toppenläsning på temat teknologi, maskiner och automatisering.
Christinas text tar avstamp i den teknikoptimism som formulerats inom vänstern de senaste åren av t.ex. Jason Moore, Aaron Bastani, Nick Srnicek och Leigh Phillips. Som alla lyft automatiseringen som en möjlighet till "socialistisk fritidsrevolution", om den ställs under en annan produktionsordning. En marxistiska vulgärläsning som hänvisas till som "fjättringstesen".
Istället klär hon skickligt av automatiseringen, eller vad Alf Hornborg kallar för "teknikfetiscismen", och lyfter istället fram de ojämna utbytet av (nedlagd arbets-)tid och resurser som skapar de upplevda tidsvinsterna. Både inom den sammanflätning av globalt utspridda arbetsprocesser i det som Nick Dyer-Witheford (som också bidrar till antologin) nu kallar för "Cybernetic Circulation Complex". Men också genom t.ex. Leopoldina Fortunatis arbete kring oavlönat och reproduktivt arbete.
Istället menar hon, utifrån den tyske filosofen och ekonomen Adolf Caspary, att "automatiseringens rationalitet inte förstås som överförbar till ett samhälle där de kapitalistiska klassrelationerna upplösts".
Texten är en ypperlig introduktion för den som bara varit och nosat på debatten mellan ekomodernister, nedväxtkommunism och kritiska förståelse av teknologi i marxistiskt tradition. Ser fram emot att läsa bidraget i Historical Materialism.
