Nu har jag äntligen lyssnat på avsnittet.
Det känns lite småsint av mig att lyfta den här kritiken. För precis som jag skrev i tråden om Salong Marx senaste frågeavsnitt 
#24143 så uppskattar jag Chavez' utopikritik.
Men i The Black Box of Production tycker jag att han gör sig skyldig till precis det han själv kritiserar. Nämligen att han fokuserar på de objektiva förhållanden som krävs för att genomdriva en kommunistisk process (hur översätter vi "communist construction", kommunistisk uppbyggnad?) snarare än de sociala relationer som behöver skapas. Eller konflikter och intressen som måste överbyggas.
"At its heart, communist construction is a process of extensive decision making. In this case, it requires decisions on a large variety of technical matters at various scales of abstraction. Furthermore, these decisions need to be made not by an elite minority in accordance with capital, but instead in such a way that deepens collective decision making over production for the benefit of all."
För när han väl tar upp utmaningen med att förändra de sociala relationerna inom produktionen för att skapa förutsättningar för kommunism så befinner han sig redan på en "högre nivå", som han själv kritiserade kommunistiska utopier för i Forest and Factory.
Om nu en "managerial class" och produktionens teknologiska expertis först måste finnas på vår sida för att öht. kunna påbörja denna kunskapsutjämning och demokratisering av produktionen (som beskrivs i texten)... så undrar jag hur vi rent politiskt når dit. Hur blir de till ett revolutionärt subjekt på samma sätt som Marx menade att arbetarklassen är?
Det är nog där Chavez tappar mig. Och jag är verkligen öppen för alla typer av förslag. Övertalning? Ideologisk produktion? Gevärspipor? osv.
